Vecka 32

Då var det endast 8 veckor kvar till beräknad förlossning och längtan börjar bli enorm som ni kanske förstår?
Jag minns när jag var i vecka 12 och jag då tyckte att det verkade vara en evighet till att jag skulle komma upp i veckorna 30 och uppåt. Någonstans kändes det som att jag aldrig skulle nå dit! och att det bara var alla andra som kom så långt i sin graviditet. Jag minns också hur jag längtade till att jag skulle få känna mitt barn inombords, men även det var en evighet.

Idag när jag går in i vecka 32 så är tiden helt annorlunda.
Den går väldigt fort och att inse att tiden snart är kommer då jag får gosa med MITT barn är väldigt nära.
Hela morgonen nu så har h*n legat och tryckt sin ena fot upp mot revbenet, och ni som har varit gravida eller är det, vet nog hur det känns. AJ!

Men samtidigt skönt över att veta att pysen lever och mår bra.
Förstår själv liksom att det börjar bli trångt där inne i rummet som den bor i.

Det är så skönt med helg. Även fast jag nu har tagit uppehåll från dagis och inte jobbar längre.
Barnmorskan sa även det till mig i fredags att nu får jag inte jobba något mer med tanke på att bebisen låg så långt ner och att jag verkligen skulle ta det lugnt. Så nu har man helg hela tiden i 8 veckor fram.

Kommentarer
Postat av: Mamma Melissa -änglamamma och gravid

När jag väntade flickorna så var det som en evighet... nu tycker jag att tiden bara susar iväg... kanske är det för att ens tidsuppfattning fick sig en känga när de dog... men jag förstår verkligen vad du menar! Det går ruggigt fort nu!

2009-05-11 @ 02:00:11
URL: http://mammamelissa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0