Mamma till världens bästa Noel och Melina <3

Jag vet inte riktigt hur jag ska inleda detta inlägg, men jag får börja så här.

Det finns en blogg som jag följer slaviskt; MammaMelissas blogg som ni säkert känner igen.
Hon får mig verkligen att känna hopp genom barns små liv och vad dom verkligen kan betyda för oss.
Hon är en änglamamma som älskar sina bortgångna barn mest av allt på jorden och skriver så vackert om dom.
Tack vare henne så har jag börjat tänka på en sak som jag lite lätt nu ska försöka skriva ner för att dela med mig av.

För lite mer än ett år sedan så genomgick jag och min man en abort.
Jag vill minnas att det var den 12 december 2007 (på min mans födelsedag)
Jag som alltid mer eller mindre har varit emot abort gjorde det ändå. Men jag kände att det var för allas bästa.
Jag hade inget jobb, min man hade då heller inget jobb och vi levde på a-kassa och bidrag från kommunen för att få vår vardag att gå runt. Vill man låta sitt knyte komma till världen med dessa problem.
Jag hade fått den lägsta föräldrapenningen som ligger på 180:- om dagen och med det skulle jag inte kunna ge mitt barn allt jag skulle vilja ge. Tur är att den nästan är som högst nu!
Nu tänker ni säkert - men gud, pengar är väl inte allt.
Och nej, det kan jag väl till viss del hålla med om, men någon slags säkerhet i ekonomin vill man verkligen ha.
Man vill inte känna att pengarna bara går till räkningar och mat och sedan inte finnas till något annat.
Hur som helst - dagen i sig var verkligen i mardröm. Jag var så långt gången som i vecka 15+5 vilket är fruktansvärt med tanke på att den är så pass utvecklad. Men jag hade sådan ångest och lät det gå så långt för att jag inte ville, men ändå så kände jag mig tvungen. Jag kommer aldrig glömma då paniken tog över min kropp när vattnet gick och att jag sakta gick in till toaletten med min droppställning för att sätta mig på toaletten då jag känner att det är något påväg. Måste ju titta tänker jag! Och det jag ser är 2 små ben, så röda så röda och paniken griper tag ännu hårdare om mig så jag snabbt trycker på signalknappen i väntan på hjälp. Från toaletten var jag tvungen att flytta över till en metallhink där jag skulle krysta ut den lilla. Med ett tjockt vaderat papper över så bebisen skulle komma på det.  Förstå så hemskt - en matallhink. Dock inte så djup, men i alla fall. Där skulle jag stå i 90 grader för ett pressa och pressa medan jag hårt som bara den trycker om min mans armar som satt på huk framför mig.
Jag tänker på det ibland och nu när det närmar sig den 31 maj (då jag var beräknad) så känner jag bara mer och mer när jag ser upp mot himlen om kvällarna att jag vill ha ett litet kalas.
Och de ska det bli!

Idag när jag väntar detta barn så vill jag inte se någon ångest över att jag lämnade mitt första barn.
Jag gjorde det som var bäst då och mer kan jag inte göra än att veta att jag ska få ett lillasyskon till den baby som dom trodde skulle blivit en pojke, men utan garanti.

Idag vill jag skänka min tanke till det lilla barn som bor uppe hos mormor min och mår säkert utomordentligt bra.
Mormor tar väl hand om små knyten och vårdar dom ömt med sitt hjärta.

Detta var bara lite granna av mina små tankar som jag nu skrev ner.
Kanske jag kommer skriva mer om det nu när det närmar sig ett kalas så ett år ska firas.

Veckorna närmar sig och spänningen blir allt mer och mer intressant.
Bebisen sparkar och har sig för fullt och man kan nästan tro att den ärver pappas Thaiboxningsmetoder.
Tröttheten har bestämt tagit an jättestarkt och dagarna känns långa.
Inte minst när man jobbar samtidigt också.

Som visat är jag inne i vecka 31+1 (vecka 32 enligt Mvc) och det blir bara roligare och roligare att läsa om den lilla och hur h*n växer och utvecklas. Känns som att man varit gravid i en hel evighet nu och trots det är det dryga 10 veckor kvar tills man får välkomna den lilla. Den måste ju fortfarande växa till sig innan den är redo att möta omvärlden.
Men om man nu ska gå efter böcker så ska knytet vara drygt 38 cm från huvud till stjärt och väga ca 1,4 kg.
Vilket man jag inte märker av så mycket eftersom bebisen ligger i livmoderns bakre vägg. Och tur är väl det för jag slipper bli framtung ;)

Det har varit så himla vackert väder de senaste dagarna och det har jag verkligen tagit vara på ska jag erkänna.
Men när man är havande så vet ni ju alla att pigmentet förändras och det märks med stora steg.
Jag har redan fått ett extrem bränna i ansiktet och mina fräknar har putsat lite på din fasad efter vinterns kalla kyla.
Välkomna säger jag till mina kompisar ;) Jag gillar dom!

Njae - nu vaknas det vitlöksbaguette från ugenen, måste ta vara på den.
Riktigt gott ska det bli. Efter det har jag bestämt mig för att grilla! Måste bara vänta in älsklingen min som för närvarande är hos naprapaten för att fixa till sin skade ljumske :(

Vi hörs senare ikväll om vi har tur.
Har varit uppe sedan 06.15 och det känner jag verkligen av. Kanske slumrar till, och då ses vi inte förrän i morgon ;)
Massa kärlek till er!

Nu har det jobbiga inträffat. Vårt internet har sagt upp sig helt, men jag hoppas att det kan vara tillbaka till kvällen.
Känner mig helt lost utan mitt internet. Hur kontigt det än kan låta så är det faktiskt så.
Jag surfar inte speciellt mycket, men att läsa bloggar och spela lite spel när min älskling är på jobbet kan faktiskt ta att förgylla lite.

Idag så vaknade jag tidigt. Är ledig från Dagis idag så jag tog mig i kragen och gick med Kiara till veterinären för att vaccinera henne mot kennelhostan. Jag trodde verkligen att allt skulle gå hur bra som helst eftersom hon endast är lite mer än ett år gammal och inte har några andra men från djurdoktorn innan. Men hon var visst väldigt rädd av sig och nervositetpälsen bara ramlade av. Jag tyckte så synd om henne och inte gjorde det bättre att vi fick en konstig doktor som skulle utföra vaccinet. Jag blev faktiskt lite smått irriterad då hon hela tiden sa "det där funkar inte och inte det där heller!" Jag menar - är det hon eller jag som vet hur man lugnar MIN hund? Hur som helst ville hon ha hjälp av en annan veterinär som jag tyckte mycket bättre om och då gick det an minns allt. Kanske hade något med doktor 1 att göra som gjorde Kiara rädd och osäker. Men hur som helst så köpte med oss levergodis efter besöket och nöjd var hon. Tur det :D Inte ska hon behöva gå och vara rädd. Bättre lycka nästa gång hoppas jag - men det är inte förrän om ett år.

Magen bara växer och på söndag går jag in i vecka 30. Men enligt mvc så går jag in i vecka 31, men jag räknar inte så.
Så förstår ni - bara 10 veckor kvar tills vi får en till som flyttar in i hemmet.
Vi har börjat köpa in oss på det mesta och det är bara lite småprylar kvar. Jag är så glad över att jag väntar på en bebis.
Det rör sig så mycket i magen och det är så kul att kolla på när man ser att det rör sig. Det puttar, bubblar och trycker lite här vart och den synen njuter jag av varje gång :D

Idag är det verkligen vackert väder, så jag tänker inte sitta inne och uggla någon mer.
Utan nu är det dags att ta på sig sköna tygskor, knäppa till kjolen och sist men inte minst - GÅ OCH HANDLA EN GLASS!

Så - Hej så länge!
Puss och Kram

Första dagen idag sen ett tag tillbaka på jobbet.
Faktiskt ganska skönt. Jag menar - att leka med små barn i åldrarna 1-4 år hela dagarna går ju inte så mycket på nerverna.
Dessutom har vädret varit underbart hela dagen vilket resulterade i att vi har varit ute i stort sett hela dagen.
I morgon vankas det utflykt till skogen vilket ska bli jätte skönt, men just för tillfället så är jag helt slut som människa.
Vill bara lägga mig ner på soffan och ta några djupa andetag och vila hela kvällen.
Men det funkar ju inte riktigt så.
Utan middag måste tillagas och relativt snart också. Klockan tickar ju bara iväg, och jag kan lova att det blir till att hoppa ner i knopplådan vid 22 tiden ikväll.

Magen växer och jag känner allt stakare hur större den lilla blir.
Det drar mer och mer och små lätta sammandragningar kryper fram sakta men säkert.
Igår gick jag in i vecka 29 och det är endast 11 veckor kvar till beräknad förlossning.
Jag längtar verkligen något så makalöst måste jag säga. KOM NU BEBIS LILLA!!! :)

Nej ni - jag orkar nog inte bjuda så mycket på mig själv idag.
Utan jag tänker skänka min själ till soffan i någon kvart innan spisen ska sättas igång.
Så jag kan lika gärna passa på att säga godnatt till er nu, för något mer bloggande blir det inte för kvällen.

Massa kramar till er <3

Ja, då var det lördag igen och man sitter fortfarande hemma.
Men det är ju inte alls så varmt ute som jag hade hoppats på. Jag hade mer eller mindre hoppats på att man kunde ta fram grillen idag, men det kunde man visst inte :( Det får bli en annan dag.

Igår var jag inne på apoteket och köpte gaviscon tuggtabletter för sura uppstötningar och halsbränna.
... och hjälp vad bra det var. Det försvann på en gång verkligen och jag är så nöjd med dom.
Men fy så äckliga ändå. Jag får rysningar jag tänker på det. Känns som att du stoppar in en treo i munnen och tuggar den.
Men strunt samma i det, dom hjälpte och det är det som är huvudsaken :D

Bebisen har rört sig hela natten. Vridit och vänt på sig och lekt rövare verkligen. :)
Jag älskar dessa underbara rörelser.
Igår var vi hos mvc för en vanlig undersökning som blodsocker, brodtryck och mätte magen och lyssnade på den lillas älskade hjärta :D Men så fort barnmorskan sätter microfonen på magen blir den arg och kickar tillbaka så man hör en spark i högtalaren. Vet di hur mycket jag längtar nu.
Endagst 11 veckor kvar!!

Nej ni - inte kan man sitta hemma hela dagen.
Jag ska ta en sväng hem till Nathalie snart tänkte jag. Efter att jag och älskling ätit våra våffllor <3 GOTT!
Hemma hos henne kan man alltid fördriva tid :D

Kramar till er alla.

Som jag sa - ... att jag skulle få lite tråkigt si så här på eftermiddagen.
Så jag passar på att blogga lite till ;)

Som jag sa i mitt tidigare inlägg så har jag ju varit uppe med tuppen idag.
Och för att inte somna (så att jag kan sova tidigt ikväll utan problem) så har jag sysselsatt mig hela dagen.
Allt ifrån att verkligen grundstorstädat hela hela lägenheten från vrå till vrå till att tagit en lååång promenad med Kiara.
Hunnit med att haft Nathlie på besök över en kaffe och en upptinad bulle från gårdagens bakning till att jag nu sitter här igen. Och likt förbaskat undrar vad jag nu ska göra? Jag menar... Klockan är ju bara halv 4.
Visserligen skulle jag kunna börja med meten lite smått tills dess att älskling kommer hem. Men det är llte lite tidigt ännu.
Äsch, jag sitter här ett tag.. Det kan vara skoj det med. Läsa lite bloggar och kanske slinka in och spela ett spel på någon online sida. Det kan faktiskt vara rätt kul om man vågar ha barnsligheten kvar i sig ;) Och det vågar jag!
För jag anser att man blir aldrig vuxen förrän man vågar vara barnslig. Någon som håller med? ;)

Hur som helst.
Nu ser jag att solen börjat titta fram.
Det har varit någon kyligt hela morgonen och lite på förmiddagen.
Kanske man ska ta sig ut på baksidan för att sparka boll med Kiara? Men hon ser så trött ut :/
.. Vi får se :D

Nu fick jag dock för mig att jag skulle kolla igenom alla bebissaker.
Kanske vika in alla fina kläder på sin plats.
Det också är visst lite för tidigt, men jag har ju inget att göra :D:D

Kram så länge ;)

... och så var det ännu en morgon då man tidigt var uppe. Helt utan anledning egentligen.
Vaknade när älsklings klocka ringde med sin irriterade ton klockan 07.00 i morse, och efter det har jag inte kunnat släcka ögonen alls. Trots att natten har varit jobbig då jag känt att hur jag än vrider och väder på mig så är inget bekvämt.
Och denna ständiga halsbränna som återkommer mest om kvällarna då man ska sova.

Men jag fick just en fint tips av MammaMelissa att införskaffa mig på ett par tabletter från Apoteket, så det får bli till att gå ner och handla det. Hoppas Hoppas att det biter på mig också. Så att man ganska snart blir av med dessa sömnlösa nätter.
Inte nog med det. När man väl somnar så vaknar man snabbt igen för att det är någon liten en som gillar att trycka på mammas urinblåsa. Upp då för att gå på toaletten och sen återigen tillbaka till sängen och kämpa med obekvämligheten om hur man på bästa sätt ska få somna om.

Det är helt underbart att vara gravid, och visst låter det som att jag klagar en massa.
Men vissa saker skulle jag som sagt kunna välja bort. För övrigt mår jag väldigt bra, det är bara det med halsbrännan och att hitta en bekväm ställning att somna in i. Men halsbrännan ska vi snart göra något åt ;) TABLETTER!
Men det där med sömnen hör nog till. Nåt ska väl vara jobbigt med att vara gravid, eller?
Det är ju det som är charmen med det hela ;)

Just nu sitter jag i min bekväma soffa igen. Kommer snart sitta hål i den känns det som.
Ska bara äta lite frukost och sen ska jag ta ut min bästa vän (Kiara) på en promenad.
Hon sitter i soffan och tittar ut, så jag får väl ge med mig. Men det är mysigt. Men lite tålamod får hon ha fram till dess.
Pyret vill ha mat innan. Annars är det någon som hej vilt jobbar sig hårt mot att protistera mot sin mamma.

Nej kära ni.
Jag återkommer säkert om ett tag igen, dåå jag får tråkigt.
Då är det skönt att bara dra till sin datorn till knät och skriva lite. :) I like it!
Pussar och Kramar

Det är så gott som den 14 april i dagens läge och jag ser solen skina utanför mig.
Hundar som leker och människor som ler. Hur härligt som helst måste jag erkänna.
Men trots detta så är jag helt utm,attad. Visst att det har med graviditeten att göra, men i alla fall.

Har endast varit ute med Kiara idag tillsammans med grannen och deras vovve.
Mer än så har jag inte orkat. Halsbrännan svider och jag har inte lust med någonting.
Och absolut inte när man inser att alla vänner och familj arbetar och inte jag. Börjar bli trött på att sitta hemma nu.
Som skönt är så börjas det jobba lite nästa måndag igen, tills dess att jag inte orkar mer.

Just nu för tillfället så ligger jag i soffan med laptopen i knän och Kiara är lika trött som jag efter morgonens långa kasta pinne match. Har faktiskt påbörjat en bulldeg som för tillfället jäser sig fint. Ska gå och titta till den om några minuter för att kavla ut det så att det bli bullar av det hela :D Haha, börjar känna mig som en riktig mamma nu.
Även föreklädet var på och knuten fick knytas ovanför magen ;) Riktigt vacker.

Eveline sitter hos frisösen för närvarande och jag väntar på henne otåligt.
Vi ska nämligen tvätta tillsammans idag i den stora tvättstugan. Det är rätt så trevligt faktiskt.
Jag får ta med mig lite färska bullar och sen så får vi äta oss mätta på det ;)
Det kan aldrig bli för mycket av det.

Pyret i magen lever som sagt sitt egna liv. Inget mig emot - absolut inte.
Men i vissa fall skulle jag önska att endast denna halsbränna ska gå över.
Det är det enda som är jobbigt. Den gör mig trött och seg och är bara allmänt jobbig.
Annars så lever den sitt lilla liv och jag älskar alla dess rörelser.
Det är verkligen härligt att känna att det är två hjärtan som slår inom ens kropp. Att jag och min man skapar ett liv till världen. Och det lilla livet är vårt. En fantastisk känsla faktiskt. :D Det vet ni säkert själva ni som bär på bebis :)

Vill också bara passa på att säga grattis till Mamma Melissa som är en av de utagna i mammablogg galan 2009.
Hoppas hon tar hem priset - Verkligen en favoritbloggare enligt min åsikt.

Massa kramar till er där ute. <3

Lista som görs när man har trååååkigt.

Nu var det visst ett tag sedan igen som vi sågs.
Men vår dator har krånglat och jag är inte den bästa som borde ge sig på en dator, så den har fått stå.
Trots att min man kan (eller borde kunna) så har den inte gått igång förrän sent igår kväll då jag absolut inte orkade sätta mig ner för att skriva lite. Visst hade det varit skönt, men jag prioriterade sängen faktiskt ;)

Det lilla pyret i magen har gått ifrån att sparka en massa till att mer knuffa, putta och vrida och vända på sig.
Det ser jättekul ut när det putar ut på ett ställe och att man i nästa ögonblick ser hur det som en våg flyttar sig till en annan plats. Men jag älskar att känna och klappa på den lilla. Det är verkligen jätte mysigt och nu längtar jag mer och mer.
På söndag går jag in i vecka 28 vilket tidsmässigt är sju månader, men ändå har jag då 12 veckor kvar innan förlossning.
Men man är ju som sagt gravid i 10 månader egentligen. Så länge den lilla trivs och mår bra får den bo kvar ett tag till :D

Idag fyller min kära vän Eveline år. Jag har varit hemma hos henne hela dagen och ätit tårta och druckigt läsk med henne och några till. Väldigt trevligt, men jag känner att en tupplur inte skulle sitta helt fel nu faktiskt.
Så jag hade tänkt mig det. Lägga mig framför soffan med ett iskallt glas o'boy och kolla tv och förhoppningsvis somna till för en timme eller två. Jag kommer i säng i alla fall sen. Tänk att man kan bli så trött under en graviditet :D

Det är verkligen vår.
Vackert väder och fåglar som kvittrar.
Idag blev det klänning och ett glatt leende på läpparna när jag och Kiara gick ut för att promenera.
Jag älskar att se henne njuta av det varma vädret.
Vi gick förbi Eveline och Olle på vägen där Olle stod redo med en god lunch som betod av Pasta och någon god sås.
(Han är kock, så det hette säkert något, men inget jag kunde något om, men det var gott som bara den i alla fall)
... och godare blev det av att den serverades ute på deras balkong. Solen gassade ner på ansiktet och tittar man lite extra noga så kan man se att mina fräknar tittar fram lite lätt på näsan. Efter 2 timmar i solen igår och 2½ till idag.

Yes säger jag bara.. Vill bara ut och skrika ut mitt vårskrik (precis som Ronja Rövardotter)
Men jag skriker inombords istället. Känns mer okej liksom :)

Jag ringde till min vän Nathlaie idag och hon berättade att hon var lite stressad, för hon var hemma hos Daisy som för tillfället väntade in mamma sin för att bege sig till BB och föda. :) Vattnet hade gått och det var dags :)
ALL LYCKA TILL KÄRA HENNE! <3
Längtar tills det är min tur. HIhi!
Själv har jag kännt av att min lilla bebis knuffar på mig hej vilt och det kan göra ont ibland.
Men det är helt okej från min sida, men det kunde vara skönare om det knuffades där det inte är nerver och ben.
Men som sagt. Jag får ju dela med mig av min kropp liksom så att det är bekvämt för en sån liten en.


Idag vankas det middag hemma hos Älsklings föräldrar vilket ska bli vädigt trevligt.
Tänkte bara att jag skulle ta och gå och vila en stund innan jag blir hämtat.
Kärlek till er mina vänner <3

Det lönar sig visst att gå till kojs tidigt om kvällarna.
För nu är jag redan vaken igen, och jag gillar känslan av att vara uppe på mogonen.
Visst att det inte finns så mycket att göra, så är känslan ändå positiv.

Idag är det lite gråare ute. Inte alls lika vackert som det var igår, men det är väl så det är i April.
Man anar ingenting liksom. Skulle lika gärna kunnat vara snö, och det tackar jag gudarna för att det inte var.
Ingen mer snö för nu vill vi ha vår :D

Jag har ingen aning om vad jag ska hitta på idag.
Igår ringde ett arbete som ville att jag skulle komma på intervju klockan 11:30, men jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till den frågan. Arbetsförmedlingen tvingar mig att leta arbete, men ibland förstår jag mig inte på dom.
Det är ju snart bara 13 veckor kvar till förlossning och inte är det många som anställer då?
Så jag ska ge det en timme till med funderingar och sen kanske ringa och avboka om jag känner för det.

Förutom det så har jag inget på min planering för dagen.
Eller jo - nu har jag det. Slog Eveline en signal för att fråga om det dög med en fika och lite sånt där i centrum innan hon börjar jobba :D Och visst var det de.

Nej ni - dags för en dusch tror jag. Sedan lite frukost och en promenix med min bästa vän (Kiara).
Pussar och Kramar på er!

Sådär ja.
Tiden går och magen växer hela tiden.
Den har dagen har varit lång. Vaknade redan klockan 8 i morse innan älskling gick till jobbet och jag fick invänta att målaren skulle komma med hemleverans på mer målarfärg :)
Men jag tvättade bort tröttheten från mina ögon och satte igång med lite städ.
Efter att målaren hade varit här så tog jag bara en snabb runda med Kiara så hon fick göra ifrån sig. För jag väntade bara på att Nathalie skulle ringa upp igen och vi skulle ta en fantastisk lång promenad med doggsen.

Hon ringer och jag går för att möta upp henne och Rambo.
Åh, så varmt och skönt väder det var och jag njöt av solen. Jag mår så mycket bättre av att den tittar fram och det ger mig bara en längtan till sommaren då bebis kommer och att vi kan ta jätte mycket med promenader och stanna till vid en liten sjö där Kiara kan få plaska i vattnet och vi kan ha picknick! :) Förstår ni hur underbart det låter?

Eftersom dagens promenad blev jättelång och jag överdriver inte med att säga att den minst var över en halv mil lång så känner jag av värken nu i korsryggen. Det gör verkligen ont nu. Måste be min älskling att massera mig lite (det är han skylldig mig) ;) När vi kom hem till Nathalie så började vi baka bullar - haha och gud så goda dom blev.

Nej kära ni - dags att hoppa i knopplådan och smöra lite för H att massera lite :)
Massa pussar och kramar till er där ute... - BILDER på "nya" magen kommer snart upp så ni får se ;)